onsdag, maj 16, 2012

Energiåtervinning

Energiåtervinning - ett sätt att ta hand om våra restprodukter

Svenska avfallslösningar väcker intresse världen över. Kommunernas hantering av restprodukter resulterar i innovationer, och tillväxt. En smart användning av energiresurser sparar både pengar och miljö. Hantering av restprodukter kräver dock samarbeten mellan olika aktörer, det måste vara lätt och det måste vara roligt. Och det är vikt att producentansvaret fungerar, vilket det kanske inte gör idag. Ett antal insatta personer från Avfall Sverige skriver i SvD den 9 maj 2013:
Producentansvaret var ursprungligen bland annat tänkt som ett ekonomiskt styrmedel. Därför är det viktigt att principen om producenternas betalningsansvar fullföljs. I dag tvingas både fastighetsägare och kommuner att stötta insamlingssystemet med betydande belopp. Det gör att man ibland betalar både på varan, på hyran och genom kommunens avfallsavgift, alltså inte bara en gång utan kanske två och ibland tre gånger.
Men det är kanske inte är så dumt att särskilja olika saker. Man betalar producenter som ska återvinna materialåtervinningsbart material, man betalar fastighetsägaren för en snygg återvinningsstation, och man betalar kommunen för restprodukter som inte kan materialåtervinnas. Det viktiga är att se att materialhantering består av olika saker. Det finns idag (fortfarande!) en utbredd misstro att "allt blandas", "allt eldas ändå"... Här tror jag branschen berätta om avfallshierarkin (reduce, reuse, recycle) om och om igen! Strävan måste vara att i första hand minimera avfallet, sen återanvända och sen energiåtervinna, dvs följa den s k avfallshierarkin (reduce, reuse, recycle). Praktisk och (symboliskt) kan detta göras genom en köpfri dag. En smartare konsumtion årets alla dagar måste anses som en klokare väg att gå.  Kostnader för att lämna sina restprodukter för ett genomsnittshushåll i Sverige är 2000 kr per år (mer om avfallspriser i Nils Holgerssons rapporten, Avfall Sverige kommenterar). Nedan visas trenden i hur mycket restprodukter vi producerar i Sverige (visades första gången på avfallsbranschens årliga möte den 29 maj 2012). År 2011 behandlades 4 332 170 ton hushållsavfall, 456,8 kg/person. Det är en ökning med 3,1 procent jämfört med året innan. Drygt hälften, 51,2 procent, går till energiåtervinning:

Drygt hälften av alla restprodukter, allt avfall, energiåtervinns, enligt ovan. Avfall har använts för fjärrvärmeproduktion sedan 1970-talet och använd­ningen ökade mellan åren 1999 och 2009 från 36 procent till 49 procent. Den ökade avfallsförbränningen beror främst på att det sedan år 2002 råder deponiförbud av utsorterat brännbart avfall och att det från och med år 2005 även råder förbud mot deponi av övrigt organiskt avfall. Energiåtervinning är vi bäst i världen på. Med Energiåtervinning menas ofta producera el och fjärrvärme, eller biogas (att ta fram biogas kan även räknas som "biologisk återvinning", av Sveriges 290 kommuner är det drygt hälften, 154 stycken, som sorterade ut hushållens matavfall i början av 2011, och återvinner biogas och biogödsel.). Energiåtervinning är ett område som berör ekonomi, teknik och miljö. Områden som hänger ihop jag är utbildad inom, har arbetslivserfarenhet inom och har stort intresse i. Detta kan konkret visas i en rapport som togs fram inom Ångpanneföreningen åt Borlänge Energi:
I ovanstående bild kan noteras avfallshierarkin finns inbyggd (att en vridning medsols är önskvärd), vilket behandlades i rapporten. Gränsen för när restprodukter ska materialåtervinnas och när det ska energiåtervinnas kan dock vara svår att dra i praktiken, vilket även uppmärksammats i rapport, Primärenergi i avfall och restvärme (2012), som finns på Svenskt Avfalls hemsida.

Innan dess hade jag studerat de flesta kommunal energiföretagen i Sverige avseende förutsättningar för kraftvärme och biobränsle i följande rapport:


Ovanstående rapport analyserar i detalj vilka energiföretag som är små (< 250 GWh/år) och stora (>250 GWh/år), vilka som använder kraftvärmeteknik  och vilka som eldar med biobränsle.

I en rapport åt Dalarnas Forskningsråd (DFR) undersökte jag maktkampen och omstruktureringen på den svenska el- och värmemarknaden. Studien beskriver och analyserar de svåra val som aktörer inom energibranschen ställs inför. Olika perspektiv beskrivs och utvecklas. Studien finansierades av Länsstyrelsen, Dala-Kraft, Falu Elverk och Borlänge Energi. Studien blev samma år även en magisteruppsats:


Biobränslen kan delas in i fem kategorier, trädbränslen, avlutar, åkerbränslen, torvbränslen och biobränslen från sorterat avfall (ibland räknas förädlade trädbränslen till en egen kategori).   Tillförseln av biobränslen har ökat med 230 % i Sverige sedan 1970. Trädbränsle är ett rent förnyelsebart biobränsle som inte ger något nettoutsläpp av koldioxid. Andelen fossilt kol i avfallet kan uppskattas till 10 viktprocent. Vanligt hushållsavfall kommer ursprungligen till 70-80 procent från trä. Sorterat avfall lämpar sig väl som bränsle i förbränningsanläggningar som producerar el och värme, så kallade kraftvärmeverk. Avfall bidrar med till 15 % av bränslebehovet inom fjärrvärmeproduktionen i Sverige.  Min lic handlade om konkurrenskraften för förnyelsebar energi (med fokus på biobränslen):

Det treåriga forskningsprojekt som låg bakom licen var ett unikt tvärvetenskapligt projekt mellan tre institutioner. Internationella miljöinstitutet, ekonomihögskolan och SLU. De rapporter som togs fram var bl a: Bioenergins nuvarande och framtida konkurrenskraft - föreställningar om konkurrenskraft, och - strategier. Min roll i det hela var att fokusera på energiföretagen, hur de hanterade biobränsle , främst grot, men även andra biobränslen som avfall. Kunde då se att det var drygt 20 energiföretag som eldade avfall som i genomsnitt motsvarade ungefär 200 GWh per år i genomsnitt (som jämförelse kan nämnas att drygt 90 energiföretag eldade trädbränsle som motsvarade ungefär 80 GWh per år i genomsnitt; ungefär 30 energiföretag eldade torv som motsvarade ungefär 100 GWh per år i genomsnitt). Det kan noteras att relativt få anläggningar eldar förhållandevis mycket avfall, vilket bidrar till en effektiv och miljöanpassad hantering. Speciellt när avfallet transporteras och lagras på ett bra sätt.

Bioenergi (inkl eldning av avfall) kan utvecklas från 10 % av energitillförseln till 25 % år 2050, enligt ett radioinslag i Sveriges Radio - Klotet den 30 maj 2012.

Även om jag inte arbetat professionellt så mycket med energi- och miljöfrågor sista tiden så har jag arbetat med miljö- och energifrågor indirekt, som ekonom/controller, inom de organisationer jag verkat inom. Mellan 2006 och 2008 var jag även i "rätt" miljö, energibranschen, Katrineholm Energi. Kunde där följa satsningen på ett nytt kraftvärmeverk, som eldas med biobränsle/avfall. Jag har undervisat inom bl a miljöekonomi och affärsetik på Växjö Universitet mellan 2000-2005. Och jag har flera vindkraftsandelar på olika ställen, vilket håller mig uppdaterad om de mängd omständigheter, villkor, som styr val av energibärare. Jag är väl insatt i miljöfrågan som rör just energiområdet, t ex kring de växthusgaser som tillkommer genom mänsklig aktivitet. Klimatfrågan gäller i grunden hur världens framtida energisystem ska utformas. Inom olika nätforum följer jag med stort intresse energi och miljödebatten. Läser t ex rapporter som Primärenergi i avfall och restvärme, som finns Svenskt avfalls hemsida. Där skriver de i sammanfattningen:
Vid Delphi-workshopen nåddes inte full konsensus, men mycket nära, kring att avfall som inte är vettigt att materialåtervinna bör ha en primärenergifaktor på noll eller nära noll. För avfall som är vettigt att materialåtervinna skilde sig åsikterna däremot kraftigt åt.
Personligen så är jag av den uppfattningen att t ex mjölkkartonger mycket väl energiåtervinnas (i stället för att diskas ut och materialåtervinnas, dock menar Tetra pak att (mjölk)kartonger lämpar sig för återvinning). Allokering av primärenergi, som berör just frågan kring vad som är lämpligt att elda, i avfallsbränsle handlar, enligt samma rapport (s 10), primärt om tre olika aspekter:
I. Vad är ett avfallsbränsle?
II. Hur värderas den energi som finns i det avfall som avfallsproducent genererat?
III. Var börjar systemgränsen för användningen av avfallet som ett bränsle, alltså var går gränsen mellan avfallshantering (avfallsproducentens system) och bränslehantering (fjärrvärmeleverantörens system).
Jag vill gärna höra vad andra anser i frågan. Orsaken att det är intressant med avfall/restprodukter är att det är något som berör oss alla, som vi dagligen hanterar (vi "producerar" ju drygt 1 kg restprodukter/avfall per dag per person). Frågan kring energiåtervinning är intressant eftersom det enkelt och svårt att beskriva, förklara och förstå. Vid första tanken är det enkelt att förstå poängen med att göra något nyttigt av något "onyttigt". Vid andra tanken är det svårt eftersom det får miljökonsekvenser, både direkt (vid hantering och förbränning av avfall) och indirekt ("gynnar" slit och släng" samhället) som av vissa kan uppfattas som stora. Grunden är kunskap, göra göra rätt från början, rätt (mindre mängd och lätta att återvinna) produkter och rätt sortering. När detta är gjort kan eldning göras med gott och glatt sinne... Fullt så enkelt är det dock inte, det är många intressenter inblandade, vilket bl a synliggjordes i rapporten Primärenergi i avfall och restvärme.

Så intresset har inte svalnat! Tvärtom skulle jag vilja påstå att viljan arbeta inom området ökat. Rent faktamässigt har behovet av en mer effektiv resurshantering ökat. Och rent känslomässigt vill man inför vänner och numera barn arbeta inom en verksamhet som är spännande och "miljöanpassningOchEffektivitetsPådrivande"

Denna text kommer att fyllas på.

Inga kommentarer: