tisdag, november 07, 2017

Befolkning, tillväxt och hållbarhet

Seminarium: ”Befolkning, tillväxt och hållbarhet” 

Utgående från sid 15–116 i Robin, Sörlin & Warde (2013The Future of Nature är det möjligt att ställa några frågor. Är vi för många eller för giriga? Begränsas vi av kunskap eller resurser?


Är vi för många eller för giriga?

Beror miljöbelastningen på att vi är för många eller att [vissa] är för giriga? Thomas Malthus, som demografisk analys, menade redan 1798, "An Essay on the Principle of Population", att vi kommer bli för många eftersom befolkningsökningen ("the passion between the sexes is necessary and vill remain...", s 19) ökar snabbare än ökningen av matproduktionen. Hans lösning var att begränsa ("check") befolkningen. Knibbs (1928) menade "Humanity has both to be instructed and governed" för att få till en begränsad befolkningstillväx. Befolkningsfrågan ansågs vara av moralisk art, och lösningen kunde både gå via ökad kunskap eller via reglering. Han menade: "The time availabel for all necessary adjustments is to short that Man's immediate task is indeed a very heavy one, and it is inescapable" (sid 31). Borgström förde på 50-talet in "ghost acreage" (spörareal) för att peka vilka ytor varje land behöver för att försörja sin befolkning. Vi fick då tankar kring "carrying capacity" (ekologiskt fotavtryck?). Riktigt kul att höra Borgström här (1949) och här (1953) och här (1960).

När man läser Ehrlich (1968) dystra text, "The Population Bomb", om att 10 miljoner människor kommer att dö av svält varje år under 1970-talet så är det svårt att ta till sig. Det låter mycket. Men hur många människor är det som dör varje år på grund av svält? (samtidigt har Ehrlich fått kritik för bombastiska formuleringar av bl a Desrochers & Hoffbauer (2009) "The Post War Intellectual Roots of the Population Bomb").

Jag undrar vad Knibbs (1928) tankar kring att befolkningsfrågan ansågs (anses?) vara moralisk egentligen betyder? Har frågan kring "moral" förändrats sedan 1928? Hur långt kan man komma med ökad kunskap hos befolkningen? Vad menar egentligen Knibbs med: "necessary adjustments"?

Kan Borgströms"carrying capacity" jämföras med WWF:s ekologiskt fotavtryck?

Beror miljöbelastningen på att vi att vissa är för giriga? Om så, var går gränsen för girighet?



Begränsas vi av kunskap eller resurser?

Jag tror som Jevons (1865) i "The Coal Question", att vi begränsas av [ändliga] resurser och att komplexa processer kan "läsas av" som balanspunkter ("fulcrum"). Jeveons var mycket väl medveten dynamiken mellan utbud och efterfrågan och därmed förändrade priser, samt att det finns gränser för tillväxten. Nedan ett utdrag ur  Jevons (1865, kap 9) där han lyfter fram att för tillfället billigt kol för tillfället gör England oberoende av gränser [boundaries]:
For the present our cheap supplies of coal, and our skill in its employment, and the freedom of our commerce with other wide lands, render us independent of the limited agricultural area of these islands, and take us out of the scope of Malthus' doctrine. We are growing rich and numerous upon a source of wealth of which the fertility does not yet apparently decrease with our demands upon it. Hence the uniform and extraordinary rate of growth which this country presents. We are like settlers spreading in a rich new country of which the boundaries are yet unknown and unfelt.
Riktigt intressant att läsa Ordway (1956) tankar kring "Possible Limits of Raw-Material Consumtion" som innefattar det kända uttrycket "Limits of growth" (s 93-97) (ett uttryck som "slog igenom" 1972, med Meadows, Meadows, Randers, & Behrens som författare; se Robin, Sörlin & Warde (2013, s 101-115)). Det är riktigt kul att se att dessa viktiga tankar, och till och med just det uttrycket, fanns 1956. Samtidigt kan jag bli nedslagen av att om nu denna kunskap fanns redan 1956, varför har inte mer hänt. Kanske måste en stor fara, t ex förändrat klimat på grund av ökad växthuseffekt, tillkomma för att vi på allvar ska minska uttömningen av fossila energibärare. Men trots denna stora risk att vi får förändrat klimat, smältande isar etc, så tycker jag att både många individer, organisationer och stater gör för lite för att ändra livsstil och konsumtionsmönster.

Och riktigt intressant att läsa "Limits of growth" (1972) och de råd som de gav, t ex punkt 7 "policies that produced the behavior shown in figure 46" (Robin, Sörlin & Warde (2013, s 105):
"7. The drains on industrial capital for higher services and food production and for resource recycling and pollution control under the above six conditions would lead to a low final level of industrial capital stock. To counteract this effect, the average lifetime of industrial capital is increased, implying better design for durability and repair and less discarding because of obsolescence. This policy also tends to reduce resource depletion and pollution."


Tankar så självklara!? "implying better design for durability and repair and less discarding because of obsolescence. This policy also tends to reduce resource depletion and pollution".


1. If the present growth trends in world population, industrialization, pollution, food production, and resource depletion continue unchanged, the limits to growth on this planet will be reached sometime within the next one hundred years. The most probable result will be a rather sudden and uncontrollable decline in both population and industrial capacity.

2. It is possible to alter these growth trends and to establish a condition of ecological and economic stability that is sustainable far into the future. The state of global equilibrium could be designed so that the basic material needs of each person on earth are satisfied and each person has an equal opportunity to realize his individual human potential.

Antropocen, "the Great acceleration" och "grön miljöhistoria"

Christer Nordlund berättar i den 16 minuter långa videon bland annat om att naturen alltid och ständigt har förändrats, men i och med "antroprocen" (Crutzen, 2000, 2002) och "Great acceleration" (eller "global change") förändras naturen på grund av människan i så hög grad att det finns behov av att kalla den tidsålder som vi lever i nu för "människans tidsålder" (antroprocen). Det finns andra förslag på ord för att beskriva den nya tidsåldern (t ex "capitalocene"), som pekar på andra orsaker till förändringen, och på alternativa möjliga framtider. Men de flesta är överens om att vi just nu befinner oss i en tid där människan fungerar som en "geologisk kraft" där vi med våra samhällen förändrar naturen på ett fundamentalt sätt.

Alla är inte överens om när tidsepoken antropocen startade. Crutzen föreslog själv att tidsepoken började med 1700-talet (den industriella revolutionen), men det finns andra alternativ (som t ex efter andra världskriget - vilket kanske de flesta tänker sig, bland annat Will Steffen som på ett utmärkt sätt talar om detta under 54 minuter i "The Anthropocene: Where on Earth are we going?". Men det finns andra alternativ:
Dipesh Chakrabarty, University of Chicago, menar att vi nu, i och med att vi gått in i en period som kan benämnas med "anthropocene", inte kan upprätthålla den gamla uppdelningen mellan kultur och natur, vilket Chakrabarty tar upp artikeln "The Climate of History: Four Theses." (Jstore)

Detta för oss över vikten med "grön humaniora"som tillför humaniora och samhällsvetenskap för att förstår varför vi har miljöproblem och hur vi kan göra för miljöanpassa våra samhällen.

På något sätt känns det som begreppen "antroprocen" och "great acceleration" (eller "global change") har gett oss kunskap och större medvetenhet om att vi lever på en jord med begränsade resurser. Och frågan om: om vi är för många eller för giriga?, kanske kan upplösas på så sätt att vi numera är så medvetna hur andra människor, i andra platser på jorden, har det och hur befolkningsutvecklingen ser ut. Och vi har kunskap och förhoppningsvis även vilja att bli mindre "giriga" (eftersom vi numera även har kunskap om att överdriven konsumtion inte gör oss lyckliga - Wilkingson & Picket (2009) "The Spirit Level: Why More Equal Societies Almost Always Do Better").


Sammanfattningsvis

Texterna i Robin, Sörlin & Warde (2013, s 15–116) The Future of Nature visar att vi har känt till faran med en för snabbt ökande befolkning på jorden, ett ökat uttag av icke förnybara resurser och "pollution" länge. Trots denna kunskap så har vi haft en "Great acceleration" av miljöbelastningen från och med 1950-talet. Därmed tycks det i den stora massan saknas kunskap och vilja att skapa en bättre relation mellan samhället och miljön; t ex genom ett minska resursuttag och ökad återanvändning och återvinning. Vidare visade Jevons redan 1865 att vi inte kan lite på effektivisering form av att varje maskin förbrukar mindre och mindre energi för ett givet arbete (och därmed mindre utsläpp per maskin - se till exempel på ångmaskinens utveckling: Savery (1698), Newcomen (1712), Smeaton, Boulton and Watt (1763-1775), Cornish "Compound steam engine" (invented 1781, this technique was first employed on a Cornish beam engine in 1804)). Tvärtom visar Jevons att effektivisering (mindre utsläpp/produkt) kan leda till ett större totalt utsläpp eftersom vi skaffar så många fler produkter. Blir t ex flygplanen mer bränslesnåla så blir resorna billigare och vi flyger mer - större totala utsläpp från flyget! Detta "fenomen" har senare kallats "Jevons paradox" (Robin, Sörlin & Warde (2013, s 85). Kan man säga att bristande kunskap om "Jevons paradox" leder "bakslag" för "vanlig effektivisering" och därmed till ett ökat resursuttag och därmed kommer vi i framtiden få större brist på olika resurser?




1 kommentar:

Dag Lindgren sa...

Mycket intressant att höra Borgström slutet av 1949. Visst har det gått mycket bättre än han förutspådde. Framförallt underskattade han den gröna revolutionen med växtförädling, gödsling, bevattning, effektiva maskiner istället för dragare ("havre till hästen" tog uppemot en fjärdedel av jordbruksmarken).
I andel har "under- och felnärda" människor minskat drastiskt och de som faktiskt ligger på denna nivå lever längre, men räknat i antal som lever "under" eller nära svältgränsen tror jag det är ungefär lika antal och alltså inte blivit så mycket bättre.
Vi har tillfört energi till jordbruket från fossila resurser på ett icke uthålligt sätt.
Vi fick jordbruksmark genom dikning, skogsavverkning och vattenkontroll på ett sätt som frigjort koldioxid som vi nu har problem med.
Visserligen har befolkningsväxten planat ut, men jag undrar om "den uthålliga livsmedelsproduktionen" ökar i takt med den befolkningstillväxt som faktiskt sker idag.
Mycket av växtförädlingen är anpassning till dagens odlingssystem (kortare och styvare strån gör att stråsäden kan bära de tyngre ax som man får med gödsling).