måndag, november 13, 2017

Seminarium: ”Territorium och miljö”

Utgående från sid 117–204 i Robin, Sörlin & Warde (2013) The Future of Nature är det möjligt att ställa några frågor. Vilken betydelse har geografin? Kan framtiden väljas eller inte? Hur utvecklas idén om miljö?

Vilken betydelse har geografin?

Vi läser texter av Ellsworth Huntington (1907) "The Pulse of Asia", Griffith Taylor (1920) Nature Versus The Australian" och Vilhjalmur Stefansson (1922) "The Northward Course of Empire" (forgotten books, spectator).

Huntington har en bred tolkning av "geografin". Han menade att den viktigaste drivkraften bakom civilisationens utveckling är klimatet. Under kalla klimat är människan kreativ, värme fördärvar. Taylor och Stefansson hade en världsbild där de bäst ansåg att vita människor passar bäst i kyliga områden.

Enligt Stefansson sker en utveckling av civilisationen när centrum för utvecklingen drar sig norrut. Stefansson förutsåg att civilisationen skulle trivas som bäst i Winnipeg (där det är minus 20 grader i medel i januari) (bildkälla)


Stefanson var vid tiden han skrev "The Northward Course of Empire" i närheten eller på Wrangel Island:


Rastänkandet hade stor betydelse under 1900-talets första hälft - även (framförallt?!) i Sverige. Vilka länder blir idag misskrediterade, vissa blev så sent som år 2010 kallade PIGS ("Europe's PIGS: Country by country") Huntington och Stefanssons tilltro till att det är bra med kyla är intressant - för en vinterbadare...

 

Kan framtiden väljas eller inte?


Hur utvecklas idén om miljö?

Hur utvecklades idén om "miljö" - många refererar till Rachel Carlson's bästsäljare "Silent spring" (1962). I inledningen till avsnittet "The Environment - how did the idea emerge?" (sid 157) sägs att vi vet förvånansvärt lite om begreppet ["environment"]. I slutet av 1900-talet så börjande användningen av begreppet "miljö" [environment] att öka i och med uppfinningen av olika miljö- och kvalitetsledningssystem.

William Vogt (1948) Road to Survival
Tidigare än så har begreppet "environment" används av William Vogt i hans storsäljare "Road to Survival" (1948) (recension). Vogt pratade redan strax efter andra världskriget om att vi är för många på planeten i förhållande till de resurser som finns. Vidare sa Vogt redan då att vi hotas av krig, jorderosion, arter som utrotas och förorenat vatten:
If we ourselves do not govern our destiny, firmly and courageously, no one is going to do it for us. To regain ecological freedom for our civilisation will be a heavy task. It will frequently require arduous and uncomfortable measures. It will cost considerable sums of money. Democratic government are not likely to set forth on such a steep and rocky pat unless the people lead the way... Above all, we must learn to know - to feel to the core of our beings - our dependence upon the earth and the riches with which it sustain us. We can no longer believe valid our assumption that we live in independence. No longer can we rest secure in the certainty that somehow, form somewhere, our wants will be supplied. ... We must— all of us, men, women, and children— reorient ourselves with relation to the world in which we live. We must learn to weigh the daily news in terms of man’s subsistence. We must come to understand our past, our history, in terms of the soil and water and forests and grasses that have made it what it is. We must see the years to come in the frame that makes space and time one, that will keep us strong only as, like Antaeus, we draw our strength from the earth. Our education must be reshaped, as the story of our existence in an environment as completely subjected to physical laws as is a ball we  let drop from our hands. Our philosophies must be rewritten to remove them from the domain of words and “ideas”, and to plant their roots firmly in the earth. Above all, we must weigh  our place in the society of nations and our future through the decades to come on the scale of our total environment."
Sköter vi inte detta snyggt så menar  William Vogt i "Road to Survival"att:
Like Gadarene swine, we shall rush down a war-tom slope to a barbarian existence in the blackened rubble.
Det är, som Robin, Sörlin & Warde (2013, s 158) påpekar, svårt att förstå att begreppet, med den betydelse det har idag, har en sån relativ kort historia. Samtidigt som Rachel Carlson's gav ut "Silent spring" (1962) så skapades begreppet "environmental science". 
Men tidigare skapade den ryska forskaren (bl a geolog) Vladimir Vernadsky begreppet "biosphere" 1926 (det kan vara så att geologen Eduard Suess redan 1875 använde begreppet) och påtalade att det är bara på denna tunna yta det finns liv. 
Paul Sears talar i "Deserts on the March" (1935) om "ekologi" som det begrepp som kan användas för fånga hela ekosystemet. Sears menade att det var möjligt att beskriva en trolig framtid och på så sätt förebygga en obehaglig möjlig framtid (jorderosion etc).
Det tog några årtionden på ett trovärdigt sätt beskriva människan påverkar miljön. Och kanske är det begreppet "environment" som bäst beskriver hur människan påverkar naturen. Ett bevis" för detta är att "Environmental Protection Agency" (EPA) skapades 1967 (intressant nog finns EPA numera i en ny och gamma version).

Desrochers & Hoffbauer (2009) "The Post War Intellectual Roots of the Population Bomb" analyserar Vogts text och sätter den i samband med Ehrlich "The population bomb".



Till sist

I Desrochers & Hoffbauer (2009) "The Post War Intellectual Roots of the Population Bomb" analyseras Vogts text och sätter den i samband med Ehrlich "The population bomb" (Erlich (1968) tar i "The population bomb" upp ungefär samma saker som  William Vogt  gör i "Road to Survival"). Desrochers & Hoffbauer tycker Ehrlich tar i för mycket när han varnar för "The population bomb".

Men i dagarna har 15 000 forskare återigen tagit upp frågan om de utmaningar samhället har i förhållande till naturen (överbefolkning, klimatförändringar etc) vilket beskrivs i en artikel av Andrew Griffin i Independent: "15,000 scientists give catastrophic warning about the fate of the world in new ‘letter to humanity":

"Mankind is still facing the existential threat of runaway consumption of limited resources by a rapidly growing population. If the world doesn't act soon, there be catastrophic biodiversity loss and untold amounts of human misery".

Vi tror knappast att Huntington och Stefansson syn på att kyla är bra för människan kan hjälpa oss än bättre förstå samhällets relation till naturen (det som begrepp som miljö/”environment” försöker fånga). Vad kan då hjälpa oss att undvika de ”utmaningar” vi har med ”the environment”. Vidare hjälper det säkert inte att Trump omdefinerar ”Environmental Protection Agency" (EPA:s) uppdrag. Behöver begrepp om miljö/”environment” omdefineras och utvecklas än mer? Kanske kan Eva-Lotta Hulténtankar kring att äga skog ge impulser.

Inga kommentarer: