Astronomiska variationer - Milankovitch

Astronomiska variationer, såsom variationer i jordens bana runt solen, förändras långsamt (periodicitet på ung 100000 år, 40000 år och ca 20000 år)  på tre olika sätt, excentricitet, skevhet och precession (källa Bogren, Gustavsson & Loman, Klimatförändringar, 2006:101-103). Cyklerna benämns ofta Milankovitchs (Sv) cykler efter den serbiska matematikern och astronomen :

Excentriciteten gör att solens instrålning vid atmosfärens övre gräns varierar med 0,2% (ett litet tal, men kan vara tillräckligt för att påverka jordens medeltemperatur).

Skevheten/lutningen varierar mellan 21,5 grader och 24,5 grader) har betydelse för årstidsvariationer (just nu är den 23,5 grader och den ökar, vilket gör att årstidsvariationer förstärks).

Precessionen, att jorden vrider sig runt normalen till jordbaneplanet, förändrar tidpunkten på året när jorden är närmast solen (perihelium, solinstrålningen är då på 1412 W/kvm vid atmosfärens övre gräns) respektive längst från solen (aphelium, 1321 W/kvm vid atmosfärens övre gräns) omfattar två tidscykler på 23000 år respektive 18000 år. För närvarande infaller max solinstrålning (1412 W/kvm), perihelium, den 6 januari. Detta påverkar inte totala mängden solinstrålning över ett år, medelvärdet för instrålningen vid atmosfärens övre gräns är 1365 W/kvm, men har betydelser för fördelningen mellan årets dagar: