Artskydd i Sverige

Ett stort område: hotet mot vilda arter, den biologiska mångfalden, presenteras här kort. Just nu bygger reflektionerna på Dag Lindgrens undersökningar i "Överbeskydd av arter i svenska skogen?":

Det som kan diskuteras är Rockström et al (2009) bild av nio miljöproblem, där "utarmning av biologisk mångfald" sticker ut.

Är artförsvinnandet ett globalt problem, men kanske inget hot mot den biologisk mångfalden i Sverige?

Globalt utrotas mellan 0,01% och 0,1 % av de vilda arterna. I Sverige 0,005 % av de vilda arterna per år. Hur rödlistan förändrats mellan 2000 och 2015:

Dag Lindgren analyserar även i "Överbeskydd av arter i svenska skogen?" i detalj hur lavskrikan, som är en norrländsk fågel har uppmärksammas sista tiden när myndigheterna försöker tillämpa artskyddsförordningen (SFS 2007:845, mer om artskydd). Enligt Lindgren finns ca 50000 par i Sverige, de är en utpräglad stannfågel, den är oskygg och nyfiken. Minskat i antal och utbredning 1990, men sedan 1998 har förekomsten av lavskrikan ökat signifikant (fågeltaxering). Nu har fem skogsägare på 28 hektar i Arbrå, Bollnäs, Hälsingland fått avverkningsförbud. Ett lavskrikerevir är typiskt 100 hektar. Lavskrikan är livskraftig, inte rödlistad. Så skriver Lindgren om lavskrikan i "Överbeskydd av arter i svenska skogen?":

Det är ett konkret exempel på hur reglering kring artskydd håller på att tillämpas som jag försökt följa på avstånd. Och som jag ska försöka fortsätta följa.