Nedan Rockström (2010, 18 minuter) om Planetary Boundaries, bl a "Global Warming":
Den senare filmen bygger på “A Safe Operating Space for Humanity” (2009) Nature och
"Planetary Boundaries - Exploring the safe opertion space for humanity” i Ecology and Society.
4 kommentarer:
Intressant att "vi" borde vara medvetna nog om riskerna att långsiktigt dra ned koldioxidproduktionen redan 1958. Så det kanske bara fanns 380 ppm stabilt nu istället för 400+ och snabbt ökande.
Det kommer hela tiden så många alarm. En del fick mer uppmärksamhet (avlopp, rök, kvicksilverföreningar etc.) och för många av dem har det nu faktiskt blivit bättre.
Stigande stofthalt i atmosfären kunde leda till ny istid. Stoftutsläppen har nog minskat och det har blivit klarare, vilket bidrar till uppvärmningen.
Vi visste att klimatet varierat i det förflutna.
Vi gissade att vulkaner kunde givit episoder med mer koldioxid än idag. Tre grader varmare verkade inom den naturliga variationen.
De stora ismassorna i Antarktis verkade stabila.
Det blir bara bättre och bättre och så småningom skulle vi nog klara av koldioxiden också. Det kanske vi gör nu också...
Koldioxiden tas upp av hav och växtlighet, vi kunde hoppas att mer försvann.
De artificiella utsläppen föreföll mindre än de naturliga.
Kärnkraften förutsågs onödiggöra fossila källor för elektricitet och uppvärmning.
Fast nu är jag/vi mer oroliga att risken är påtaglig att det händer något hemskt (jämförbart med världskrig) inom 80 år om vi inte gör mer för att bromsa utsläppen.
Tack för feedback! Ja problematiken kring ökad växthuseffekt har varit känd ett tag. Men som Rockström (2010, 18 minuter) tar upp finns det fler "Planetary Boundaries" än ökad växthuseffekt. Och som du säger, trots att det kommer många larm, så händer det kanske inte så mycket...
Jag är född 1942 och började väl bli alltmer medveten om koldioxiden och annat 1958-1967 (därefter försköts mitt fokus till skog). Försökte skildra varför man då inte lade mer fokus på koldioxidbegränsningar. Det är först i slutet av 1990 jag börjat tycka att vi gör för lite och nu alldeles för lite åt klimatgaserna. De historiska tillbakablickar du ger är intressanta för mig eftersom jag "var med då".
Jag hittar inte exakt vad du syftar på med Rockströms bounderies men jag tar upp det kortfattat i http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Artbevarande161018.pdf och jag har börjat tycka hans framställningar är grovt missvisande i att han anser förlusten av biologiskt mångfald är det problem där vi överskrider de planetära gränserna mest. Jag ser det mer som ett kulturellt problem och varningsklockor (symptom). Vi som art och civilisation klarar oss utmärkt med en mindre mångfald. Våra snabba framsteg paras med att vi reducerade megafaunan drastiskt, men inte tror jag mammutarna blivit så mycket effektivare köttproducent än kon om vi inte utrotat den. Våra livsmedel kommer sedan lång tid tillbaka från kanske 20 arter som vi hundratals år förbättrat med förädling och domesticering och den processen fortsätter. I framtiden med de nya genetiska saxarna förutses inkorsning av "vilda" gener spela allt mindre roll även om den redan nu är liten. Nya "vilda" arter från en bevarad mångfald spelar liten roll. Förvånansvärt liten roll jämfört med vad vi förutsåg för femtio år sedan. Personligen äter jag nu huvudsakligen samma "arter" som när jag var barn. För annat (kläder, bildäck etc) spelar syntetisk kemi större roll och när det ligger arter bakom är det mindre kritiskt vilka. I den svenska skogen oroar vi oss för mycket för genetisk mångfald, vilket håller på att leda till för omfattande och begränsande miljöbyråkrati som blir otillräckligt förankrad hos skogsbruket.
Av många larm för ett halvsekel sedan ledde faktiskt en hel del till avsevärda förbättringar. Men det är enklast att plocka de lägst hängande frukterna och gigantiska koldioxidutsläpp är svårare att komma åt.
Tack för feedback! Fick mig att kort ge mig på dina tankar.
Skicka en kommentar