Analys av motion 31, 60 och 62 till Naturskyddsföreningens riksstämma 2025

Jag har tittat närmare på tre motioner (31, 60 och 62) till Naturskyddsföreningens riksstämma i Gävle i juni 2025 - från ett miljöekonomiskt perspektiv. 

Motion 31: Ta hjälp av Robin Hood för att rädda klimatet

Motionen föreslår flygavgifter på 1000 kr per start och landning där hälften går till järnvägsutbyggnad och hälften fördelas till alla invånare. Detta exemplifierar en välfungerande miljöstyrande avgift som direkt påverkar beteenden. 

TB:s kommentar "Högre avgifter för flyget är glasklart, men man ska nog skilja på detta och vad pengarna ska användas till" är intressant. Från ett strikt miljöekonomiskt perspektiv är det primära syftet med miljöavgifter att korrigera prissignaler så att de reflekterar de fulla samhällsekonomiska kostnaderna, inklusive miljöskador (Sterner & Coria, 2012). Huruvida intäkterna öronmärks är en separat fråga, men kan vara avgörande för acceptansen. 

Till skillnad från generella effektivitetsåtgärder, där rekyleffekter kan äta upp miljövinster, ger flygavgifter en absolut minskning av flygtrafik eftersom de direkt internaliserar den externa kostnaden i priset. Detta skapar starka incitament att välja alternativa transportmedel eller minska resandet (Börjesson & Kristoffersson, 2018).

Motion 60: En koldioxidavgift kopplad till direkt stöd till hushållen

Denna motion föreslår att Naturskyddsföreningen ska verka för en stigande avgift på alla växthusgasalstrande bränslen med återföring till hushållen.

TB:s säger "Nja". Men jag menar att koldioxidskatter/avgifter är själva paradexemplet på effektiva miljöekonomiska styrmedel. Till skillnad från effektivitetsåtgärder som kan leda till rekyleffekter, sätter en koldioxidavgift ett direkt pris på föroreningen, vilket garanterar absoluta utsläppsminskningar genom att systematiskt göra fossilintensiva aktiviteter dyrare jämfört med fossilfria alternativ (Goulder & Schein, 2013).

Sveriges koldioxidskatt har historiskt varit mycket framgångsrik med att minska utsläppen i absoluta tal inom de sektorer där den tillämpats fullt ut. Mellan 1990 och 2018 minskade Sveriges koldioxidutsläpp med 27% samtidigt som BNP ökade med 83%, vilket visar att ekonomisk tillväxt kan frikopplas från utsläpp med rätt styrmedel (Hassler et al., 2020).

Skillnader mellan miljöskatt och miljöavgift

Här är det viktigt att förtydliga skillnaden mellan miljöskatt och miljöavgift:

• Miljöskatt är en fiskal åtgärd där intäkterna går till statsbudgeten och kan användas för olika ändamål. Den primära funktionen är styrande, men intäkterna är inte öronmärkta (Brännlund & Kriström, 2012).

• Miljöavgift är en avgift där intäkterna typiskt öronmärks för specifika ändamål relaterade till miljöproblemet eller återförs till betalarna enligt en bestämd formel. NOx-avgiften i Sverige är ett klassiskt exempel där intäkterna återförs till industrin baserat på energiproduktion (Sterner & Höglund-Isaksson, 2006).

Både motion 31 och 60 föreslår egentligen miljöavgifter snarare än miljöskatter, eftersom intäkterna öronmärks (för järnvägsinvesteringar och återföring). Detta ökar den politiska genomförbarheten men kan i vissa fall minska den ekonomiska effektiviteten jämfört med om intäkterna används till att sänka snedvridande skatter (Goulder, 1995).

Motion 62: "Tillräcklighet" som utgångspunkt för berättelser om framtiden

Denna motion från Anton och Simon Grenholm tar ett djupare grepp om grundläggande antaganden i miljödebatten (Grenholm, 2014). Motionen vill införa begreppet "tillräcklighet" (sufficiency) som komplement till effektivitetsåtgärder, och framhåller problemet med rekyleffekter och problemförflyttning.

TB:s positiva kommentar "En motion som alla bör läsa". Motionen adresserar en utmaning inom miljöekonomi – Jevons paradox och rekyleffekter, där effektivitetsförbättringar leder till ökad total användning av resurser (Alcott, 2005). Forskning visar att effektivitetsförbättringar ensamma inte kan lösa klimatkrisen på grund av rekyleffekter, ekonomisk tillväxt och problemförflyttning (Santarius et al., 2018).

Men välutformade miljöskatter/avgifter lider inte av samma begränsning, eftersom de direkt sätter ett pris på föroreningen och därmed skapar absoluta minskningar av de skadliga aktiviteterna oavsett ekonomisk tillväxt (Andersson, 2019).

Förenklat uttryckt:

• Effektivitetsåtgärder: Gör mer med mindre → Kan leda till rekyleffekter
• Miljöskatter/avgifter: Gör de skadliga aktiviteterna dyrare → Leder till absoluta minskningar

Snarare än att se dem som motståndare till ekonomiska styrmedel, bör "tillräcklighet"-perspektivet ses som ett komplement som adresserar aspekter där ekonomiska styrmedel har begränsningar, särskilt kring livsstilsfrågor och konsumtionsmönster (Zwickl et al., 2016).

Miljöskatter/avgifter och tillräcklighetsperspektivet är därför komplementära verktyg i miljöpolitiken:

• Miljöskatter/avgifter ger effektiva prissignaler för att minska skadliga aktiviteter
• Tillräcklighetsperspektivet ifrågasätter den underliggande konsumtionskulturen och kan adressera områden där prissignaler är svåra att implementera.

Sammanfattande analys

1. Motion 31 och 60 representerar kärnan i miljöekonomiskt tänkande genom att direkt prissätta miljöskadliga aktiviteter. De skulle leda till absoluta minskningar av utsläpp oavsett ekonomisk tillväxt och rekyleffekter. TB:s tveksamhet till dessa motioner är därför svår att förena med miljöekonomiska principer.

2. Motion 62 kompletterar de ekonomiska styrmedlen genom att adressera aspekter som ligger utanför marknadens räckvidd. Det handlar inte om att ersätta miljöskatter/avgifter utan att komplettera dem med ett perspektiv som även adresserar livsstilsfrågor och konsumtionskultur.

Som läsaren förstått vill jag framhålla motion 31 och 60 (ekonomiska styrmedel) som är fundamentala för att uppnå absoluta utsläppsminskningar på kort till medellång sikt, medan motion 62 (tillräcklighet) adresserar de kulturella och psykologiska aspekterna av miljöutmaningen på längre sikt.

Referenser

Alcott, B. (2005). Jevons' paradox. Ecological Economics, 54(1), 9-21.

Andersson, J. J. (2019). Carbon Taxes and CO2 Emissions: Sweden as a Case Study. American Economic Journal: Economic Policy, 11(4), 1-30.

Börjesson, M., & Kristoffersson, I. (2018). The Swedish congestion charges: Ten years on. Transportation Research Part A: Policy and Practice, 107, 35-51.

Brännlund, R., & Kriström, B. (2012). Miljöekonomi. Studentlitteratur.

Goulder, L. H. (1995). Environmental taxation and the double dividend: a reader's guide. International Tax and Public Finance, 2(2), 157-183.

Goulder, L. H., & Schein, A. R. (2013). Carbon taxes versus cap and trade: a critical review. Climate Change Economics, 4(03), 1350010.

Grenholm, A. (2014) Minska samhällets beroende av tillväxt.

Hassler, J., Krusell, P., & Nycander, J. (2020). Climate policy. Economic Policy, 35(103), 503-558.

Santarius, T., Walnum, H. J., & Aall, C. (Eds.). (2018). Rethinking Climate and Energy Policies: New Perspectives on the Rebound Phenomenon. Springer.

Sterner, T., & Coria, J. (2012). Policy instruments for environmental and natural resource management. Routledge.

Sterner, T., & Höglund-Isaksson, L. (2006). Refunded emission payments theory, distribution of costs, and Swedish experience of NOx abatement. Ecological Economics, 57(1), 93-106.

Zwickl, K., Disslbacher, F., & Stagl, S. (2016). Work-sharing for a sustainable economy. Ecological Economics, 121, 246-253.