Hittade även följande text där Eric Markus medverkat:
Här framkommer bl a att "Alternativen ofta sätts på undantag", kanske speciellt när miljöbedömningar görs vid planutredningar:
För verksamheters lokaliseringsalternativ är äganderätt eller ekonomi inte tillräckliga skäl att utesluta alternativ (Lst Skåne 2001)
Eric Markus tog speciellt upp Öresundsförbindelsen (källa):
Hantering av alternativ innebär svårigheter i praktiken (Steinemann, 2001)
1. En smal måldefinition, kanske synnerhet i projekt-leder till att det bara finns ett alternativ.
2. Problem och lösning i ett paket.
3. Det förekommer "låtsasalternativ" (se Boverkets text från 2006 "hör inte hemma i en seriös miljöbedömning").
4. Alternativen har fokus på symptomen, snarare än orsakerna bakom symptomen.
5. Bygg, bygg, bygg. Organisationer som sysslar med att bygga infrastruktur ser inte alltid lösningar som inte rör byggnation, så kallade icke-strukturella lösningar som rör skatter, kollektivtrafik, utbildning etc; så kallade mjuka frågor.
6. Alternativ tas fram för sent i processen.
7. Processen för en ideal planering (mål-problemformulering-alternativsökning-konsekvensanalys-val-genomförande-kontroll) följs inte alltid. Och är speciellt klurig att följa i ett planparadigm där PBL ska följas (i stället för i en expertkultur där MB ska följas) där legitimitet baseras på legitimitet (i stället för vetenskap) (Lars Emmelin & Peggy Lerman):
I en expertkultur med naturvetare anses planering ta mer hänsyn till miljöhänsyn genom att fatta rät beslut.
I ett planparadigm anses miljöhänsyn tas i själva processen/planeringen. Planerare inom kommunen anser att vi behöver bättre översiktlig planering och att anser att det viktiga är att fatta beslut på rätt sätt, dvs att själva processen följs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar